The Brian Jonestown Massacre bygger upp nerven

För den som inte befinner sig i Stockhom och kan gå på Accelerator är Sticky Fingers i Göteborg en alldelse ypperligplats att befinna sig på ikväll. Kultiga pyskedeliska rockbandet The Brian Jonestown Massacre spelar nämligen där innan de drar vidare till huvudstaden.

Sist Anton Newcombe och hans musiker besökte Göteborg var hösten 2006, vill jag minnas. Det var ett lika underligt som härligt ljudmarathon som bara växte sig mer och mer intrikat, och ljuvligt - snacka om att göra en konsert till en akt. I takt med att musikernas egna spritflaskor tömdes blev musiken bara bättre och tillslut var det en närmst religös nerv.

Peace & Love

Detta händer i Groove-tältet i Borlänge:

Torsdag
Mando Diao
15:00 meet and greet
Kaizers Orchestra
16:30 meet and greet
Timo Räisänen
18:00 meet and greet
Kristian Antilla
19:30 live och meet and greet

Fredag
Little Marbels
15:00 tba
Miss Li
16:00 meet and greet
Tarantula Waltz
17:00 tba

Lördag
Mustasch
14:30 tba
Adam Tensta
16:00 meet and greet

En bild av en bild på Håkan

Har jag inte tid att skriva får jag lägga upp en bild istället. En bild säger mer en tusen ord menar ju fotograferna. Själv måste jag ju tillstå att tusen väl valda ord kan säga minst lika mycket som en bra bild. Men eftersom jag bara bjuder på ett par hundra här, bjuder vi på en bild från när vår fotograf Johannes Giotas plåtar Håkan Hellström igår vid Maritiman i Göteborg.

God afton

Sitter och knåpar på en Amanda Jenssen artikel. Sleepless at Hulingen (2008 ) gör sig påmind och det är dags att koppla ner. Jag sov på en gräsplätt, Gary i bilen, Kajsa var lyckosammast av oss tre des-musketörer och hittade en soffa på ett hotell. Men hon körde å andra sidan hem.

En stor artist i en annan skog

Precis när man kommit hem från smålandsskogen, berättar Luger att Neil Young kommer till Slottskogen i augusti. Man, vad grymt. I Hultsfred var det lite konstigt stämning, inte helt avslappnat, do or die, kanske är överdrivna ord idag men det behöver hända något snart för festivalen, man måste bestämma sig för vad är Hultsfredsfestivalen och hur presenterar vi det. Det ser inte bättre ut idag än för ett år sedan för festivalen. Nu hann jag inte se så mycket eftersom jag jobbade i vita tält, men vad fanns där egentligen att se förutom de stora som Håkan och Robyn? Vi behöver lite cutting edge/exklusivitet här...

Den blomster tid nu kommer

Hej nu vart det fart på folk. Istället för att åka ensam på tåget loggade jag in på Statens Järnvägars hemsida och avbokade min biljett, det kostade mig 22 kronor, en summa som får svårt att mäta sig med Gary och Kajsas sällskap i bilen till Hultsfred.

De spelningarna jag ska se är Sverige-Spanien på Pampas, kanske Those Dancing Days lite senare på Teaterladan och definitivt Håkan Hellström kvart över midnatt på samma scen som Sverige-Spanien. Jag ska träffa Håkan strax innan fotbollen, när jag pratade med honom i måndags sa han att han känner sig låg innan spelningen, vi får ser hur fotbollsresultatet påverkar det hela. Robyn kl 02 på Pampas ska jag heller inte missa.

Har fortfarande inget boende där nere, på vägen hem idag stötte jag på Blenda-Lasse som håller på att sälja ut sin skivbutik, vi sa att det var punkigt att åka utan boende, men Lasse tyckte vi borde liftat ner också då. Å då borde vi snatta mat också som Ebba Grön gjorde på sin tid. Tvärr hinner jag inte ner till Hästpojken. Men de har å sin sida en multimediablogg.

Ett internet ögonblick

Radiogaga, radiogogo!

Strax efter att jag lyckats smälta det uppskattande faktum att Lars Lagerbäck numera klär sig i kostym i stället för träningsoverall vid sidlinjen tittar jag igenom listan för årets sommarpratare. Men först påminner jag mig om att aldrig glömma när Lasse Beischer berättade för mig om när de italienska förbundspamparna välsignade gräsmattan i oklanderliga kostymer och med gudfadern-estetik under förra mästerskapet.

Nu efter dessa bloggovänliga meningars längd kommer jag presentera ett par stunder när radion i mobilen kommer till användning i sommar.

1 juli, Amelia Adamo. Jag är inte särskilt intressrad - till allas lycka! - av hennes tidningar, men alltid intressant att höra hur tidningsmakare resonerar.

20 juli, Robyn Carlsson. För det är hon som är artisten Robyn.

1 augusti, Annika Norlin, för att hon är begåvad och alldeles för blyg.

7 augusti, Per Hallberg, för att han är Oscarscbelönad ljuddesigner.

Leve Hultsfred

På lördag åker jag till Hultsfred för första gången sen 2003. Det är inte något alldeles övertygande program som är orsaken till den här återkomsten. Efter ekonomiska förlustår måste festivalen nu gå plus för att överleva, kanske därav de tråkiga bokningarna med återförenat Rage Against The Machine och Linkin Park högst upp på affischen - så manligt och så hårt. Jag ska heller inte dit för att supa och knarka.
Jag kommer sätta mig på tåget för egentligen ett ända särskilt uppdrag och resten får bli en ren bonus. Och jag har ingenstans att sova (så se det här som en sovplatsannons). Men det kan bli ett äventyr, det ser jag fram emot.

Recap

En av mina läsare (skönt att ha en) frågar hur spelningen var. Det vet jag inte eftersom Embassy fick vara förband till det nya Service-bandet Ikons och därför redan stigit av när jag klev ur hissen i Jazzhuset. Ikons, ett tillsynes ungt gäng killar, som ärar Spacemen 3 och att tittar på sina skor medan gitarrer vevade och syntar pressade musiken vidare mot crescendon som aldrig kom. Och det var härligt. Melodier som aldrig tog slut. Ikons är som av en tillfällighet först ut på Service nya "kooperativa" prenumerationstjänst.

3,2,1 kör

Hallå. Nu börjar det, bloggen, sommarbloggen, folkölsbloggen, chilla och ha det bra bloggen, jobba hårt som fan hela sommaren bloggen. Jag vet inte än. Det börjar i alla fall med The Embassys återkomst på Jazzhuset ikväll.