En sista dans

Nu har Blenda stängt. Skivbutiken på Andra Långgatan i Göteborg som fungerat som en instutition för musiknördar och inte minst hiphop heads här på västkusten. Jag kommer ihåg att det tog mig flera gånger innan jag vågade sätta min fot i butiken. Jag gick alltid förbi och hänfördes av alla skivor och skivspelare i fönstret. Alla dj:s och entusiaster som hängde där var coola. Till slut gick jag in en dag och jag har inte slutat gå in efter det. Tyvärr blev sista gången i fredags, då det hölls en avskedsfest i butiken. Det var fullt av människor, de flesta var där för att säga farväl, andra var där för sällskapet och musiken. Det spelade ingen roll vilken anledning man hade att vara där egentligen, bara man var där. För de som helt missat att besöka Blenda under åren har verkligen gått miste om något, och det är synd att bra skivbutiker måste stänga igen på grund av att allt mindre köper skivor. Och trots den teknologiska framfarten så kommer vinylen alltid vara helig, i min mening. Helig är även Blenda-Lars, mannen bakom Blenda. Det sägs att Blenda kanske kommer illbaka i ny form, på något sätt. Vi får se. Följ utvecklingen på Blenda-Lars blogg.

När du skulle dumpa mig

Alla har vi väl fått erfara denna bitterljuva sötma, som är förhållande. Denna tvåsamhet som hela vårat samfund bygger på och som hyllas vart man än vänder. Och visst är det fint, men ibland är det bara skit. Precis som när man sörjer någons bortgång så speglas även de fem stegen av sorg musikaliskt, till exempel i ens playlist i iTunes. Så här kan det se ut:


Förnekelse

I Was Made For You She & Him
"Jag älskar ju honom, trots allt".


Ilska

The Best Thing You Ever Had Candi Staton
"Jag tänker inte ta någon skit! Skyll dig själv".

Förhandling

In Love With You Erykah Badu ft. Stephen Marley
"Det ordnar sig, kärleken är stark, vi kan jobba oss igenom det här".

Forever Little Dragon
"Jag vet varken ut eller in".

Depression

Stressed Out A Tribe Called Quest ft. Faith Evans
"Grubbel, grubbel".

Chasing Pavements Adele
"Det ser mörkt ut".

Dumpa Mig Veronica Maggio
"Ångest".

Acceptans

Bag Lady Erykah Badu
"Ta tag i dig själv. Han får älska dig trots allt baggage, annars kan det kvitta".

I Feel Electric Rubies
"Eureka! Du klarar dig alldeles själv".

Electric Feel MGMT
"Frihet!"


Ps. Favoritsyssla för tillfället: lyssna på musik och vara disträ på spårvagnar.

"Go out with a BANG!"

Europavox sista festivalkväll var blandad. Jag var nog redan halvägs hem i mitt huvud, men jag var fortfarande kvar i en regnig fransk småstadsidyll. Och inte blev jag mättare, mitt första riktiga mål på länge åt jag på Schiphol flygplats i Amsterdam dagen därpå, så det blev mer croissants och skamlig snabbmat. Höjdpunkterna den 7/6 var helt klart Taxi! Taxi! och finska Disco Ensemble, tyvärr var franska Camille inte vad jag väntat. Jag började redan tidigt jämföra musiken med The Real Group och fastnade i doo-wop träsket. Kanske en annan gång, Camille.
Therese pratade med tjejerna i Taxi! Taxi! tidigare den dagen, förhoppningsvis får vi läsa mer om deras möte i ett framtida nummer av Groove. Deras spelning var makalös, fransmännen var helt tagna och vägrade låta dem lämna scenen utan extranummer. Det var en konstig stolthet som infann sig i att vara svensk, det var blågult guld indeed.


Disco Ensemble

Disco Ensemble spelade på en lite mindre, men desto mysigare scen. Det nostalgiska, sammetsröda "cirkustältet" var fullt av dansglada människor. Killarna hade utlovat mycket ös när jag pratade med dem och de höll varenda ord. Det var pannband och mer galna moves än MC Hammer. Jag är defintivt ett fan. Ta chansen och se dem spela på Augustibuller den 31 juli till den 2 augusti.

Något helt annat

Janelle Monaé, Diddy's nya förvärv och Bad Boy's nyaste musikhopp. Måste säga att trots den flashiga skivbolagsdirektören så är jag helt såld på Janelle Monae, hon är en annorlunda amerikansk kvinnlig artist. Musiken är helt olikt något annat jag hört innan. Det är en grym fusion av olika stilar, påminner mycket om Gnarls Barkley. Och så är det coolt att hon ser ut lite som en kvinnlig version av Little Richard.

Belgisk jiggy, grekisk funk-hop, och engelsk kvickhet

Fredagen var fortsatt regnig och molnig, men huvudet var inte lika dimmigt. Alarmet på mobilen ringde och jag tvingade mig upp i ett ganska så kallt men fräscht hotellrum. Efter att ha smällt i sig croissant och även en choklad variant, pain du chocolat som hotellet bjöd på, var det dags att dra sig till festivalområdet. Tyvärr hade jag packat helt fel kläder, det var många söta toppar och kjolar samt tights som aldrig fick se dagens ljus. Istället gick jag i samma par jeans och två tröjor, men det är väl sånt som hör till festival. Man är ju faktiskt ändå där för musiken.


James Deano

Första intervjun för dagen var med belgiska jiggy-rapparen James Deano. Till min förvåning så behövdes det en tolk eftersom han inte kunde så mycket engelska. Jag tog för givet att en europeisk rappare kunde engelska, my bad. Så jag fick hjälp av Jeróme, tolk och även sk. turnéproducent. Han berättade att han vistades mycket i Sverige och kunde därför säga en del fraser som till exempel, "kan du hjälpa mig att sätta ihop min Ikea stol?" Jag försökte hålla mig för skratt, tills efter intervjun då ett och annat garv kom. Och fortfarande gör.

Pennan glöd hela dagen, för kort därpå fick jag springa vidare till gruppintervjun med UK duon Dan Le Sac VS Scroobius Pip. Två sarkastiska och vitsiga engelsmän, en kort och rultig, och en lång och smal. Dan Le Sac med sin bakgrund i elektronisk musik och Scroobius Pip som spoken word emcee, en skön mix.
Under samtalet skrev jag som en rabies smittad apa tills Dan Le Sac yttrade: And what about Sweden, we haven't heard from you yet? då insåg jag att det hade varit gött med diktafonen i den stunden. Vi pratade engelsk hiphop, politik, bandnamn och image. Lite senare fick jag även se dem spela live vilket var en angenäm överraskning, jag kommer definitivt lyssna in mig vidare på deras musik.


Cast-A-Blast Soundsystem

Greklands bidrag till festivalen var också en rolig överraskning, Cast-A-Blast Soundsystem, en kvartett i vanliga fall men här en trio eftersom fjärde medlemmen låg sjuk hemma. Spelningen blev kort för schemat var tight, men de lämnade scenen med publiken skrikande efter mer. Jag träffade dem backstage i ett litet omklädningsrum. Jag fick reda på att det var ett indiebolag i grunden som även hade ett soundsystem, det var inspirerande att höra hur de gjorde allt själva, verkligen musik på gräsrotsnivå. Pionjärer i ett land som mest bara lyssnar på folkmusik eller poppiga schlagers.
Kvällen på den mindre scenen var i en lite lugnare ton med temat "folk night". Jag missade tyvärr ganska mycket av det, och när jag väl tog mig dit så hade jag redan börjat bli dåsig. Då var det bara att traska tillbaka till hotellet igen, sparka av sig kicksen och slå sängen med den trötta kroppen och kurrande magen. För tydligen finns det inget annat än vin och kött i Frankrike. Synd om en icke köttätare och absolutist som mig själv. Så det fick bli sallad och fiskburgare hos den franska varianten av de "gyllene bågarna", skammen känns tung bara jag tänker på det.

C'est bizarre!

Invasion av intryck

Det känns lite overkligt att vara här, i ett regnigt och gråmulet Clermont-Ferrand. Men en färgstark festival som Europavox väger ändå upp de svenska soltimmarna vi missar. Vi, jag och Therese, ankom igår på eftermiddagen med tåget från Paris. Det tog fyra timmar och kändes som en evighet på ett alltför svajande tåg, som för övrigt hade en oerhört stylish konduktör. Jag vet inte om lila skjorta och lila slips riktigt skulle gå hem hos SJ. Resan från Sverige var omtumlande med tanke på min rädsla att flyga, men fobin var nästan som bortglömd på grund av den uteblivande sömnen. Sömnen och den kurrande magen fick vänta lite ytterligare för vi kastades in i festivalvågen direkt. Det var presskonferenser och intima ansikte mot ansikte intervjuer, bland annat med söta franska duon Cocoon, electroguden Yuksek och rumänska indiekungarna The Amsterdams. Sistnämnda hann vi även se spela live innan vi mötte upp dem i deras omklädningsrum. Kvällens höjdpunkt var nog ända att dansa nonstop till ljudvågorna Yuksek genererade. Efter det tog vi oss till hotellet i våra blöta sockor och tog äntligen ut vår välförtjänta vila. Invasionen av intryck fortsätter att komma, och mer blir det här på bloggen.

Tills dess, au revoir.