Grammis '09 eller firmafest '09

Ett nytt år börjar alltid med grammisgala, och det gör även 2009. Ikväll gick det av stapeln på Hovet och sändes i tv4 med Gry Forsell och Adam Alsing som värdinna och värd.
Kvällens första liveframträdande gjordes av ingen annan än Christian Walz, lite otippat, men kul. Han spelade "What's Your Name?" som känns lite som en Salem Al Fakir dänga. Väldigt chill, tills jag fick höra "I'm not a Flintstone, but I'll make your bed rock". Och sen började de dåliga replikerna hagla. Ok, "lame" faktorn på galan höjdes något. Och den fortsatte stiga lite ytterligare när Carolina Gynning springer in på scen i sin "fnittrig-blondin-kostym" och ska dela ut pris för årets manliga artist. Håkan Hellström kammar hem det och något berusad tar han emot priset samtidigt som han säger: " Jag trodde verkligen Kleerup skulle vinna, ni har ju..." Varpå publiken skrattar till och en kamera filmar Kleerup när han vänder sig bort lite försynt. Då undrar jag lite om det kanske inte är dags att sluta överdriva gratis drickat på galan?
Eller som när en lite salongsberusad Anna Ternheim ska ta emot sitt pris för årets album, och kör hela den där "jag har tyvärr inte förberett något" klyschan. Och det hela känns lite jobbigt att kolla på när hon inte vet vad hon ska säga, som när någon i klassen fick tunghäfta på en redovisning. För övrigt så såg Salem Al Fakir lite extra piffig ut i sin 20-tals stylade matiné look. Det blir direktör Fakir hädanefter.
Och varför skrek Joey Tempest så förbannat när han skulle dela ut årets hårdrock? kanske är en dum fråga med tanke på vad det är för kategori, men chilla Joey. Fler konstigheter under kvällen var "På Spåret" leken som Adam och Gry körde med Lasse Stefanz, kändes väldigt obekvämt. Eller Pluras tårtmetafor till årets nominerade i livekategorin. You lost me there, man!
Det var dock hejdlöst roligt att Kjerstin Dellert, som man även kan se på i "Stjärnorna på slottet", delade ut priset för årets nykomling. Som Kleerup vann. Och att se Kjerstin och Kleerup på samma scen kan inte bli annat än snurrigt.
Några av höjdpunkterna och som fick "lame" faktorn att minska något var ändå när Esbjörn Svensson Trio fick pris för årets jazz. Och då kan man tycka att de fick det enbart för att Esbjörn Svensson gick bort förra året. Men det vore helt befängt, för de gjorde och gör fortfarande riktigt bra musik. Det blev stående ovationer och tårar i publiken. Robyns framträdande ingjöt också lite hopp, riktigt bra och jag hade gärna kunnat se en hel timme med bara Robyn och Christian Falk spelandes på " Dream On". För sen gick det ganska så mycket nerför för galan.
E.M.D körde sista liveframträdandet, och det kude inte bli mer slätstruket. Som en av mina rumskamrater sa: "Det är som om katten (vårt husdjur) skulle ligga på soffan och en stor hårig spindel kommer in". Jag tyckte det var ganska så bra uttryckt. Och om det inte vore nog så vann E.M.D priset för årets låt som folk kunde ringa in och rösta på. Det hade varit kul att se Veronica Maggio ta hem det priset, även om hennes "Måndagsbarn" är något av en Larry Saunders rip-off.

Och varför envisas de med att knö ihop dans/hiphop/soul i en kategori? idioti.