Tills nu, i början av maj släpps deras tredje album och själva tycker Deportees inte att det tagit lång tid.
    – Jag har aldrig upplevt att det tagit varit tyst om oss under en längre tid. Vi har ju repat hela tiden, säger sångaren Peder Stenholm.
    Vägen till Under the pavement – The beach har inte varit helt problemfri. När bandet skulle ge sig in i studion blev de av med sitt kontrakt med EMI, skivbolaget behövde spara pengar. Men när skivan var klar visade sig intresset vara stort bland skivbolagen. Flera var redo att signa dem, bland annat deras gamla bolag. Eftersom Deportees trivts bra med Isse, Dolores och EMI beslöt de sig för att gå tillbaka.
    – Vi betalade hela inspelningen själva. Det var inte helt oproblematiskt, men det som har varit bra är att vi till 100 procent haft den kreativa friheten. Jag har nog aldrig varit så stolt över något som jag är över det här albumet, berättar Peder.
    Nya skivan beskrivs bäst som ett klassiskt album. Tillsammans bildar låtarna en helhet vilken man lätt går miste om om man väljer att lyssna på enskilda spår.
    – Visst kan du plocka ut enstaka låtar och lägga i en Itunes playlist. Men jag underskattar inte lyssnaren. Jag tror folk är villiga att ge plattan lite tid.
    I de elva spåren känner man helt klart igen soundet, det låter väldigt mycket Deportees. Men samtidigt hörs en ny ljudbild som inte riktigt funnits där innan. Melodierna följer en mer jämn rytm och Peders röst kommer till sin fulla rätt på fler än ett spår. Det låter Deporteesfunkigt och poppigt på samma gång.
    Det senaste året har Peder haft en doktorandtjänst på universitetet och brorsan Anders, tillika bandkollegan sedan 15 år, har spelat gitarr tillsammans med Lykke Li. Mattias har jobbat inom vården och trummisen Thomas har spelat trummor med Phoenix.
    – Det finns få som kan försörja sig på musiken idag, visst hade det varit det ultimata om det fungerade för oss. Men nu gör det inte det, så att åka ut på turné blir som en semester, berättar Peder.
    Turnépremiären ägde rum på Umeå Open i slutet av mars. Det blev en omtumlande start och första gången Deportees stod på scenen på över ett år.
    – Det gick plötsligt upp för mig att det är det här jag lever för. Men samtidigt var det en jäkla konstig omställning att gå från ett vanligt jobb till att plötsligt stå på scenen igen. Se folk klappa i händerna och sjunga med i låtarna.
Hela bandet bor kvar i Umeå, har ni funderat på att flytta söderut?
    – Vi är väldigt lokalpatriotiska och trivs extremt bra i Umeå, men visst blir det många timmar i bilen. Det är okej, man lär sig hur man ska underhålla sig själv och varandra. Men det kan bli lite kämpigt om turnén skulle börja i Malmö, det var planen först. Nu blir den i Örebro istället.