Kvällens ord: obligatoriskt. De obligatoriska popflickorna är här med det obligatoriska "Håkan <3" på kinderna. De obligatoriska poppojkarna är här med de obligatoriska stuprörsjeansen och snedluggarna. Håkans folklighet bevisas återigen med den där obligatoriska spridningen av åldrar. Och för ett pophjärta som övervintrar i Jämtland är det obligatoriskt att vara här i kväll. Självklart öppnas konserten med första spåret från senaste plattan.
    Men trots alla dessa obligatoriska element är vissa saker annorlunda idag. Först: mina tidigare heta dejter med Håkan har utspelat sig i sommar och sol och med större publik än vad som ryms i Folkets hus (där det annars spelar dansband). Sedan: det är Alla hjärtans jävla dag, en förkylning drar ner mig, jag är kort sagt bittrast i stan och planerar att sitta i ett hörn med block och penna hela kvällen. Den planen spricker när andra låten är kalaset Ramlar. Det skulle ju vara dansdansdans!
    Håkan frälser igen och igen. Hur? Jodå. Det vanliga. De obligatoriska handskakningarna med tjejerna längst fram. Den obligatoriska kärleksfullheten mot Daniel "Hurricane" Gilbert. De obligatoriska låtarna. Minnen av aprilhimlen i ny balladform som man tror ska sprängas, men som istället övergår i Klubbland. Hurricane Gilbert är lika känslosam som vanligt. För en lång lång tid i egenskap av sommarhit är verkligen oundviklig att spela. Rockenroll, blåa ögon – igen blir först balladiserad, sedan intensifierad. Kom igen Lena framkallar hopp i ordets båda bemärkelser. Känn ingen sorg för mig Göteborg får alltid publiken att bli glad.
    Så vad gör den här konserten värd sitt betyg om den nu är så obligatorisk? Jodå. Det ovanliga. Årstiden, helt enkelt. Att se Håkan i juni är lattjo, men att se Håkan i februari är fan bättre än att knapra antidepp. Det är för ett vinterfruset pophjärta väldigt läkande att vråla "lillebror, BA BA BA!" som om man vore 14 år igen.
    När bandet bugat och tackat kommer Håkan in igen och börjar ensam på säkra extranumret Vi två, 17 år. En bit in i låten kommer bandet tillbaka, som om de bara inte kan hålla sig därifrån. Att det säkert är helt regisserat spelar ingen som helst roll just i kväll. Den här kvällen tar vi våra hjärtan och vår dramatik och flyr verkligheten.