Skenet bedrar, här tror man att det är riktigt rå ursprungsblues som ska explodera. Istället får man en rejäl dos av intensiv trashhop som den göteborgska duon själva kallar det. Det rappas i ett rasande tempo till elektroniska ljud som inspirerats av gamla tv-spel som SEGA, om någon minns detta? Själv har jag Super Mario Bros som enda tv-spelsreferens och när jag spelade detta stängde jag oftast av ljudet. Filmmusik utan film kan jag förstå, men inte tv-spelsmusik utan tv-spel. Syftet med musiken är ju att kunna orientera sig i spelet, men när den dyker upp på CD och parar sig med hiphop får det mig att uppleva det som om jag hade en borr i hjärnan och samtidigt var nära ett epilepsi-anfall. Allt annat än vägledande, med andra ord.
    Här är det ändå hardcore-hiphopen som dominerar. Övriga ljud låter mest som atmosfäriska störningar, för oinvigda öron. Emellanåt diggar jag med, men det är inte lätt att vara en ”human being” när man ska in i den här digitala världen. Kanske att det är något för framtidens cyborgs, det vill säga mellantinget mellan robot och människa. För mig låter det mest som ett tvångsgifte mellan svart musik och digital kakofoni. Jag märker knappt om skivan hackar eller inte och kan varken tänka eller andas. Men för rätt lyssnare är det här säkert helt okej.