Röjås Jonas gick bort för snart 20 år sedan. Ursprungligen från Boda i Dalarna, en spelman som med sitt spel blivit en stor inspirationskälla för senare fiolspelare. Varför är inte svårt att höra på de här inspelningarna från tidigt 1970-tal; det finns en speciell närvaro, en speciell frasering, en speciell kraft som hela tiden driver framåt, som hela tiden söker rytmen, rytmer, dansen och känslan. Det urtypiska vemodet tillsammans med det vitala, livsbejakande, lyckliga – allt samlat i ett stråkdrag.
    Det är bitvis väldigt vackert, det är hela tiden, trots att det kan bli rätt mycket med 31 spår av fela på en platta (även om det också finns sång och trallar, oemotståndliga), pockande på uppmärksamhet. Oavsett om man gillar polkor eller inte, oavsett om man säger sig tröttna av fiolers gnäll, kan man inte värja sig för kraften hos Röjås Jonas spel. Framför allt är det en länk mellan det forna och det nya. En kulturgärning av Nordic Tradition.