Det finns nog få som blivit ompaketerade och återutgivna och best of:ade mer än Bob Dylan. Ungefär vart tredje år så sätts samma låtar ihop på en, två eller tre CD-skivor, och ges ut lagom till skatteåterbäringen, jul eller något nytt påhittat jubileum. Dylan själv verkar inte bry sig det minsta, han spelar inte ens låtarna live längre.
    Men nu har i alla fall Columbia bestämt sig för att det är dags igen, och som vanligt när det gäller Dylan så är det skitsnyggt. Boxen som innehåller tre CD-skivor är gjord som en gammal vinylbox, varje skiva kommer i ett mini-skivomlag med innerficka och allt och själva CD:n ser ut precis som en gammal LP. Till detta får man också en liten bunt med miniposters från klassiska Dylan-konserter och en tjock booklet med många foton och nyskriven text till skivorna. Så långt är allting bra och fint, men det är då det är dags att lyssna på skivorna.
    Det finns inget nytt, outgivet eller ens live, bara samma låtar som alltid. Om man tittat på Dylans andra samlingar, så är detta exakt samma igen, bara lite fler låtar. Och detta är så fruktansvärt tråkigt och fantasilöst att jag inte ens är säker på vem som är menad att köpa den här boxen. Alla som överhuvudtaget har ens det minsta intresse av gamle Bob borde redan ha de låtar som de är intresserade av, om inte alla. Problemet är inte att låtarna är dåliga eller ointressanta, tvärtom är det ju Bob Dylan vi pratar om, problemet är att urvalet är så fantasilöst och snålt att man tröttnar innan man ens läst klart låtlistan på första CD:n. Och hur någon överhuvudtaget kan välja bara en låt från Highway 61 Revisited övergår mitt förstånd, kanske kunde vi sluppit Blowin’ in the Wind för 79:e gången och istället fått en Ballad of a Thin Man eller världens bästa Desolation Row. Sen på tredje CD:n så har de av någon outgrundlig anledning valt de tre svagaste spåren från Dylans översedda mästerverk Oh Mercy, där borde i alla fall Man in the Long Black Coat varit med istället för till exempel Ring Them Bells.
    Jag skulle kunna dra exempel efter exempel, men tänker inte trötta ut er med det. Nej, ska man lägga ner tid och kraft på att skapa en visuellt så attraktiv box så måste man locka med lite bättre låtar också, och hade det varit för mycket begärt med en eller två obskyra eller outgivna låtar eller B-sidor på varje CD? Den här boxen är tyvärr bara en lite större best of-version av Greatest Hits 1, 2 och 3, Best of Volume 1 och 2 och The Essential Bob Dylan. Tragiskt!