Alla band borde fundera på att lägga av medan man har någon slags värdighet kvar. När allt man kommer med inte bara är upprepningar av vad man redan släppt. Doktor Kosmos steg över den där gränsen för flera år sedan, och är bortom all räddning.
Vardagsrealistiska texter späckade av ordvitsar framförda med smärtsam skriksång är inte roligt eller upplyftande den här gången heller. Att sjunga låt efter låt om det egna bandet känns varken kaxigt, ärligt eller intimt, bara egocentrerat. Dessutom känns spetsfundigheterna om möjligt ännu mer krystade än någonsin tidigare.
För någon som uppskattat Doktor Kosmos tidigare alster kan Hallå? möjligtvis tjäna som en efterlängtad omväxling i skivspelaren. Personligen tycker jag att Uje Brandelius har dragit släktnamnet i smutsen alltför länge. Doktor Kosmos gör sin grej, om och om igen, men tycks inte ha någon som helst förmåga till förnyelse. |