För er som inte redan vet: världens bästa sångare är en knubbig, flummig liten snubbe från Atlanta vid namn Thomas Callaway. I artistkretsar är han känd som Cee-Lo Green och tillsammans med producenten Brian ”Danger Mouse” Burton levererar han underskönt skruvade soulpopdängor och mörka berättelser om mänskligt tvivel och tillkortakommanden du inte får missa. Cee-Los röst är som en gnistrande snökristall i solsken, som en tröstande vän i smärtans stund eller rent generellt som en uppmuntrande följeslagare på livets stora upptäcktsfärd. Hans sång är som honung för hesa stämband helt enkelt. Jag kan inte komma på någon annan artist som levererar så snyggt och själfullt som denne gamle Goodie Mob-medlem.
    Javisst kommer alla ihåg hitlåten Crazy från Gnarls Barkleys underbara debutalbum St Elsewhere och nu har duon kastat ut nya plattan The odd couple i alla hast då den ändå börjat läcka ut på nätet. Och här blandas popformat med 60-talssoul, snurriga hiphopliknande beats och triphophypnotism. Låter det sjukt och svårbearbetat? Ja, det är det! Men ändå är The odd couple en direkt och lättillgänglig platta och ingen jobbig experimentplatta.
    Det finns mycket glädje musiken i spår som Surprise och förstasingeln Run men även funderingar och grubblerier i Whatever, Who’s gonna save my soul, i mufflade She knows och No time soon. Avslutningen med tivoliglittrande kärleksförklaringen Blind Mary, mysiga Neighbors och A little better med sin jazzbas bakom Cee-Los gospelvibb är lysande – alldeles varm och ullig som en kväll framför en sprakande brasa.
    Duon skulle kunna genresättas som soulpop även om jag sett benämningarna hiphop, dans och rock användas. De lyckas i alla fall skapa populärmusik med innehåll och själ. Toppad med fantastisk sång. Vad mer behövs för högsta betyg? Absolut inget.