Det är inte illa att i sin albumtitel pricka in tre ord av tre som alla får Beavis och Butt-head att hoppa i soffan av glädje. Vad som är ännu bättre är att musiken är lika lustfylld.
    Belphegor från Österrike beskriver sin musik som förmörkad dödsmetall. Ganska fyndigt. Väldigt passande. Tillsammans med Nile, Behemoth och några till tycker jag detta är bland det bästa inom extremmetallen. Belphegor visar på vasst låtskrivande, och har modet att hela tiden befinna sig på gränsen mellan det röda och det gröna på en mätare – inget är överarbetet. Kontraster mellan kraft och fart är väl utnyttjade.
    I övrigt kan man undra vad som försiggår i bandlägret. Jag tror tre olika trummisar passerat revy senaste året. Gitarristen Sigurd syns inte till och sägs vara borta på grund av ögonoperation. Och i dagarna avslöjades det att bandet hoppar av elva spelningar med Nile till hösten, vilket påverkar oss här i Norden. Men såna besvikelser är väl helt i linje med ett band som är på jorden för att göra djävulens jobb.