Johan Lagerlöf, eller Majistern som han kallar sig, har släppt sitt debutalbum, Parabolparadiset. Underground Beats är den label som han och hans polare startade i Boden för flera år sedan, och som nu står bakom släppet. Det är hiphop på gräsrotsnivå. Skivan är naken, sårbar och ger första parkett rakt in i ett rum i Prästholmen där Majistern vuxit upp. Det finns många ljuspunkter på albumet, ett av spåren ger även rysningar för dess ärlighet, 4:e maj tillsammans med emceen Blazz. Där sörjer Majistern sin faders död, och man känner varenda bit av sorg och saknad som finns bakom orden.
    Albumet är innerligt och avskalat, och produktionen får en att vilja gräva igenom skivsamlingar enbart för att finna vilka soulskivor de använt. Socialbidragsvisan med Mange Myt är asfaltspoesi när det är som bäst, texten träffar rätt och stämningen är soft. Det påminner mycket om debuter från Petter och Ken som med samma råhet fick oss att upptäcka deras vardag. Titelspåret Parabolparadiset med allas vår Daddy Boastin är ett anthem för alla förorter i Sverige, det är en solklar betraktelse av hur det verkligen ser ut. Jag finner inga direkt spår med skrytrap, med lite laidback attityd förklarar Majistern istället att det är pennan och hans kärlek till hiphop som är det viktigaste i Min religion. Och som jag en gång läste rapparen Ohmega Watts säga till en reporter, ”jag behöver inte höra varenda MC säga hur dope de är på varenda låt, ge mig istället chansen att få säga hur dope jag tycker du är”.