Matthew Dear har med en förbluffande iver kämpat sig upp till dunkadunkamusikens absoluta toppskikt. Under bara de senaste fem åren har han släppt ett album under pseudonymen Audion, två som False och tre i sitt riktiga namn. Därtill har han producerat tjogvis med tolvor, EP:s och otaliga remixer.
Däremot har han inte hunnit fylla 30 än.
Som sagt: Matthew Dear är förbluffande produktiv, men det som är än mer förbluffande, det är ändå hur nyanserat hans material är, samt hur sjukt hög kvalitet det mesta av det håller. Förra årets album Asa breed och 2007 (det tidigare signerat Dear och det senare False) tillhörde ju årets absolut mest spännande pop- respektive techno-plattor.
Så när skivbolaget Get Physical nu låter Dear servera den sjunde delen i deras studsigt dansanta mixserie, kunde de nog inte ha träffat mer rätt. Studsigt dansant microhouse är nämligen duktige Dears specialitet, och få levererar så undantagslöst toppkvalitet som han gör.
Och Body language 7 är inte heller något undantag, utan tvärtom den roligaste mixskiva jag hört sedan knarktrollet Ricardo Villalobos flummade loss å Fabrics vägnar. De flesta låtarna är visserligen obekanta för oss vanliga dödliga, men det spelar ju inte någon roll, eftersom albumet ändå definieras av det där för Dear så typiska svänget, vilket resulterar i att i stort sett varenda låt i mixen låter som just en Dear-låt.
Kort fattat: Med Body language 7 förklarar Dear ännu en gång varför han är så väl värd sin plats bland dunkadunka-olympens husgudar.
Och killen har alltså inte ens fyllt 30 än.
Man ju få åldersnoja för mindre. |
