Att lyssna på The Whitest Boy Alive är som att äta popcorn. Alla låtar smakar lika gott och jag vill bara poppa mer. Debutskivan Dreams var underbar och om Rules får snurra ett par varv till kan den bli lika bra.
    Den här skivan vill jag dricka öl till, shoppa en t-shirt med en närbild på Erland Øyes popbågar och fika på ett kvällsöppet café till. När den Berlinbaserade kvartetten spelade in Rules i en studio i Mexico var reglerna att allt skulle spelas in live på en tagning. 300 tagningar av elva låtar resulterade i en välproducerad indiepop-disco-skiva.
    Att skivan heter Rules beror på att varje spår beskriver varsin regel. Keep a secret. Promise less or do more. Courage. De bästa reglerna är också de bästa låtarna. Det finns inga hits som Burning på Dreams och det är det enda jag saknar.