Behöver väl inte gå in på vad U2 gjort tidigare. Alla vet att U2 är ett av historiens största band och att de gjort musik som för alltid kommer att leva kvar. Men No line on the horizon är inte en bra skiva. Framförallt inte en bra U2-skiva, de brukar ju hålla hög klass.
    Trots att man jobbat tillsammans med gurus som Steve Lillywhite, Daniel Lanois och Brian Eno så är det minst två stjärnkockar för mycket. Två frågor; Var är låtarna? Var är känslan?
    Tänkte istället ge Larry, Adam, Dave och Paul några påminnelser vad de kan syssla med i framtiden efter avslutad världsturné. Dave, eller Edge: gör filmmusik igen. Musiken som du gjorde till Captive var fantastisk, precis din handske. Gör tillsammans med Bono musikalmusik som ni gjorde till uppsättningen av A clockwork orange och gör även musik till Spiderman. Paul, eller Bono om du så vill: för dig råder det ingen brist på arbete. Fortsätt skriva krönikor. Var ett ansikte och en kraft för hela världens lidande och svältande folk. Det gör du perfekt. Adam: testa filmmusiken igen du med. Låten du och Larry gjorde till Mission: Impossible funkade jättebra. Larry: fortsätt med att skriva låtar åt irländska fotbollslandslaget och ta hand om dina motorcyklar.
    I vilket fall som helst så ser jag väl er i sommar. När jag förgäves står och skriker efter låtar som Indian summer sky, Wire, Drowning man, Tomorrow, Another time another place, Is that all?, Treasure (Whatever happend to Pete the Chop), 11 o’clock tick tock och Johnny Swallow. Min respekt och kärlek består, men den här skivan måste ändå betyda slutet. Tack för allt.