Jag hör ingen hit i klass med Nancy boy på denna plattan heller, men Battle for the sun tillfredsställer ändå behoven av blödande och storvulna rockarrangemang.
    Bandet var på väg att brytas sönder under långa turnésvängar men Stefan och Brian sparkade trummisen, omgrupperade och har istället sett ljuset i tunneln och gjort positiva låtar såsom titelspåret som har en rätt tydlig refräng: ”I will battle for the sun/’cause I have stared down the barrel of a gun”.
    Många spår spritter och slåss o strålkastarljuset, det känns faktiskt som killarna i bandet fått en vitamininjektion och vuxit till insikt om att livet inte bara handlar om mörker och destruktivitet, en insikt som är vanlig när man blir vuxen. Det känns nämligen som Placebo till slut vuxit till sig och försöker hitta svårare och mer utmanande förklaringar på små och stora livsfrågor. Och trots det låter de mer alerta än på länge. Ljudbilden är definitivt tajt och energirik. Vital och emotionellt växande. Min slutsats är att Battle for the sun är den bästa platta Placebo kunde gjort 2009. Mycket känns igen, en del är nytt, men framförallt finns det en låga som brinner.