Jag dyker ner i klarblått vatten. Under ytan ligger en sjunken stad. Simmar genom dess skuggor och skimrande fiskstim glider förbi tätt intill. När jag tar mig upp till ytan igen har jag kommit upp i ett väsnigt industriområde. Med andra ord har jag tagit mig genom titelspåret på Midaircondos andra skiva och in i låten Come with me.

                Det är det tyngsta som bandet hittills gett ut. Samplade maskiner driver framåt till en mörk basslinga och Lisa Nordströms uppfordrande röst som möter upp med Lisen Rylanders tenorsax. Så fångas allt upp av nya maskinella rytmer. Midaircondo har på Curtain call jobbat på ett lite annorlunda sätt, lagt ner mer tid på själva inspelningarna, än på föregångaren, den hyllade Shopping for images, som i större utsträckning präglades av ren improvisation. Men grundreceptet är detsamma. Akustik vävs samman med elektronik i ett fängslande, rytmiskt, sprakande mönster.

                Omedelbara melodier är utströdda över albumet. Som i Silk, silver and stone med Ebbot Lundberg på gästsång påminner lite om en Hot Chip-ballad innan en vind av stråkar sveper in och tar över. Jazziga och ganska raka Stay bygger på kontrabas och sax och är lika mycket självklart Midaircondo som skivans mest avantgardiska lager på lager-partier. Det här är deras omisskännligt egna värld och det känns oerhört fint att sköljas över av Midaircondos ömsom snyggt hackiga, ömsom smekande vackra ljudvågor igen.