Det tar ett tag innan Two dancers verkligen börjar växa som skiva och Wild Beasts som band i mina öron. Det som jag i början tyckte lät sömnigt, träligt och slött inser jag istället mycket mer rättvist borde beskrivas som drömlikt, vaggande och stämningsfullt.

Wild Beasts långsamma och högstämda indiepop kan dock te sig lite repetitiv ibland och Two dancers hade mått bra av en eller annan låt som för omväxlingens skull kunde ha brutit av det här vyssande mönstret i deras musik. Var för sig är låtarna fantastiskt vackra, men sammanbundna till ett album svårare att faktiskt skilja från varandra.

         Dock visar skivan att bandet har potential och de vinner på sångaren Hayden Thorpes vackra falsett, som går väl i hand med gitarrernas ylanden och förstärker vemodet i Wild Beasts musik. Men i framtiden får de se upp med att hamna i ett träsk av melodramatiska gitarrslingor och bekväma låtstrukturer att luta sig tillbaka och bara sjunka ner i, annars kommer just Thorpes röst bli det enda som egentligen särskiljer en grupp av den här kalibern från andra liknande engelska indieband.