Det är lite kul att ta en tur genom Bo Kaspers Orkesters historia. Inte så mycket för att man upptäcker något nytt, utan mer för att man faktiskt kan inse varför de blev så populära. Jag kan tycka att de senare årens alster varit lite trötta och sega, men kommer ihåg att den där kombinationen av mysjazz, bossanova och pop faktiskt var rätt skoj en gång.

         Och visst är det så att i rätt sammanhang blir en del av de nyare låtar också bättre, när de inte behöver umgås med de andra låtarna som gjort plattorna trötta. Kul att höra Hon är så söt igen. Och Undantag. Och de andra som har tio-femton år på nacken. Det känns lite kul att återhöra många av låtarna, för även om det var ett tag sen Bo Kaspers gjorde någon väsentlig skillnad har de gjort en hel del rätt bra låtar, till och med bortsett nostalgifaktor. Fast här finns ju också de här låtarna som kan tuffa på utan att man ens märker det. Jag inser att jag är lite selektiv när det gäller Bo Kaspers. Med all rätt. För lika bra som de kan vara, lika såsiga kan de också bli. Skivan släpps också i en utgåva med en live-DVD och en bok med privata bilder och texter med ackord.