Om man är född 1979 så är man 30 år detta år. Så ligger det till för de flesta av Introductions medlemmar. Men 1979 så var det mesta över för den typ av musik som Introduction ägnar sig åt.

         Vi pratar om progg. Ibland den lite mer avancerade proggen med taktbyten och som en del med förakt skulle kalla symfonirock. Men det är fel när det gäller Introduction. Här finns tack och lov bara ett uns av Yes och Genesis. Istället tänker jag ibland på Gentle Giant och King Crimson, men också en uppsjö av andra band i och utanför genren. Tack och lov inte massa uppvisningar i spelskicklighet eller en sångare som älskar sig själv och förstör för resten av bandet, som är så vanligt i genren.

         Nej, Introduction spretar men på ett bra sätt och med en mängd referenser från det tidiga 70-talet så blir deras musik egen och det finns en tyngd och positivt vemod i framförande och låtmaterial. Speciellt gillar jag när de tonar ner och drar ut och tänjer som i sköna Ballad of the ballet och Time in fairy tale. Music burn in hell är en intensiv avslutning på en platta som jag visserligen skulle vilja ha en lite mer skitig ljudbild på, men som ändå sitter där den ska och som kommer att få en central plats i mitt lyssnande en tid framöver.