Vissa band förtjänar mer uppmärksamhet än de för närvarande är tilldelade. Beangrowers är ett av dessa band. Med 15 år och fyra album bakom sig har de fysiskt växt, mentalt mognat och musikaliskt utforskat. Om du ännu inte har hört denna talangfulla trio; här nu, med Not in a million lovers, har du din chans.

         Lyssnar man på Beangrowers förs tankarna nästan direkt till svenska Cardigans, så det kom inte som en överraskning när det visade sig att båda banden ligger på samma skivbolag i USA. Musiken är lätt att jämföra även om det inte är såpass svårt att inom kort inse vilket av dessa två band som har arbetat hårt och länge utan någon större karriär och vilket som har lite försprång med sin spelpjäs på musikindustrins spelbord.

         Min personliga favorit och en av de starkaste låtarna på albumet, Quaint love affair, har en text som är ärlig och rättfram – samtidigt som den förblir något av ett pussel. Det gäller faktiskt alla Beangrowers låtar. Musiken är modern och accepteras av de flestas öron men det är viktigt att inte glömma bort och lyssna på orden som sjungs – för det är där bandets styrka ligger.

         Själva soundet är en intressant blanding av något chill out och lite alternativt/indie. Lägg till Alison Galeas laid back och känslosamma röst och violá: du har ett säkert album värt att lyssna på.

         Då de flesta av låtarna är mer än singelvänliga och välkomna på listorna så har andra en form av oklar enkelhet till de som kräver lite, inte mycket, men lite mer arbete för att de ska fungera i världens alla radiostationer.

         Allt som allt, med en upplyftande anda och bra kvalitetsmaterial bevisar Beangrowers att de inte bara är ännu ett band i mängden. De sticker ut och inte bara för den originella och catchiga Not in a million years eller vackra och fridfulla Captain Darling, men för den positivt överraskande effekten detta band kan ha på ditt framtida musikval.