Jag vet att det är ett skällsord, men det vore å andra sidan ett brott att inte använda det. Them Crooked Vultures är en supergrupp enligt ABC-modellen. Foo Fighters/Nirvana, Queens Of The Stone Age och Led Zeppelin. Med en sådan CV har man otroligt mycket att leva upp till och det mest positiva med den här skivan är att de inte ens försöker. Grohl, Homme och John Paul Jones försöker bara ha skoj, jamma och rocka loss lite sådär som bredbenta rockers gör när deras andra band har en paus. Det låter såklart mycket Zeppelin, men kanske ännu mer Queens Of The Stone Age, och det är det som är mitt största problem med skivan. För även om den rockar mer än det mesta och mycket, så väldigt mycket, är riktigt bra så känns det ändå emellanåt som att vissa riff, stycken eller låtar är överblivet Queens-material. Men släpper man det så är det en skiva som rinner över av riff, tunga trummor och galna infall och knasiga arrangemang. Det svänger, det gungar, jammas och solas i evigheter och när John Paul Jones sätter sig vid orgeln är det farligt bra. Men kanske kunde det varit lite mer fokuserat i allmänhet och kanske är plattan lite väl lång. Fast å andra sidan har jag grymma förväntningar på uppföljaren nu när de fått ur sig allt det här och kan börja på riktigt.