Formatet minialbum passar Animal Five perfekt, på knappa 23 minuter hinner de spruta ut små fartfyllda guldkorn. Det är 23 närmast perfekta minuter, inget saknas eller blir överflödigt. The Animal Five har väckt mitt gamla pophjärta till liv, och det riktigt ordentligt, för herrejävlar vad poppig Je ne sais quack är emellanåt.

Skivan börjar vackert med under omständigheterna lugna stråkbaserade Victoria men bjuder sen blixtsnabbt upp till dans med skivans två absoluta höjdpunkter på rad, catchiga Demon fire och superpoppiga Turning vorgen där Kristian Anttila gästar. Och det slutar inte där, varje ny låt som börjar placerar sig perfekt mellan överraskning och självklarhet. Tempot i Held by fate and dropped in dung är otroligt medryckande, refrängen på June & July känns i hjärtat och avslutande Still of the night känns som ett praktexempel på svensk indiepop.

Det skulle förvåna mig om inte något av skivans spår blir en riktig dansgolvshit i vinter, kanske landet runt men framför allt i bandets hemtrakter i Malmö.