På texthäftets baksida nämns Charta 77 och Rasta Hunden som influenser till ett par av spåren. Det är logiska musikaliska referenser och lägger man till Winnerbäcks 90-tal så har man ljudbilden tämligen klar. Djävulen på min axel tvingar mig även att nämna den ogenerade refrängstölden från Rainbows Since you been gone i inledande Damer.
Men nog med referensonani; Kapten Kid & Det Oändliga Sommarlovet har gjort en riktigt bra debutskiva på alldeles egen hand. Skivan spelades in i en konferenslokal i Klabböle utanför Umeå och den västerbottniska gör-det-själv-andan lyser med all sin prakt och visar, med all önskvärd tydlighet, att bra musik inte görs av kapitalstarka skivbolag utan av artister som brinner för sin sak.
Sångaren och låtskrivaren Peter Anderssons texter är genomgående träffsäkra och välformulerade. Peter Pan-pastischen Kristoffer sticker ut lite extra tillsammans med Brödrakärlek. Tyvärr lyser variationen i arrangemangen med sin frånvaro under vissa stunder och helhetsintrycket blir därför något lidande.
Sjumannabandet från Umeå har dock lyckats väva ihop pop, rock, visa, punk och 80-talets svulstiga elgitarrer till en energifylld kompott som stundtals väcker såväl eufori som eftertanke.
|