Chad Smith har bokstavligen slagit sig fram bakom bland annat Red hot chili peppers, inte minst med det skönt fräcka albumet Blood, sugar, sex, magik. Han är vida känd för sitt funkiga trumsound. I projektet Bombastic Meatbat’s fusion ligger däremot tyngdpunkten på funken snarare än rocken. Musiken är instrumental och skenbart spontan, låtarna visserligen skrivna på några dagar vid poolen i Malibou och inspelade live, men samtidigt anar jag ordning i kaoset, instrument för instrument, ton för ton och takt för takt. Dessa musiker framstår som alldeles för spänt ambitiösa för att låta impulsiviteten flöda och få konst att skapas i stunden, trots fingrarnas lekfullhet mot instrumenten.

Mitt intryck säger mig att det här är en skiva avsedd för musiker, att inspireras – och lära av. Som musikkonsument känner jag mig utestängd av denna smågalet cirkusliknande uppvisning, vilken inte vill slå sig igenom köttet och in i hjärtat. Visst kan jag imponeras av musikernas talang och outgrundliga ljudkonster, men den intensiva spretigheten gör helhetsintrycket påfrestande – mer skickligt och ofarligt, likt ett bättre husband i tv, än genuint upplevelsebetonat.