Griftegårds tvåspårs-CD Psalmbok innehåller blytung, shoegazing stoner-Sabbath, låtar med rätt att dra ut sig till tiominutersgränsen. Det funkar som bra bakgrund, men i nykter skärskådning blir helheten något träig.
Det är först när kören backar upp sångaren Thomas Eriksson, i slutet av inledande Charles Taze Russel, som musiken lyfter sig själv i håret. På andra spåret Paul Gustave Dore finns en mer tilltalande melodi att hänga sig fast vid. Den låten har också smyckats med ett reverbsolo som ger mer färg åt den svarta massa man annars tvingas simma i.
Griftegård – för de som vill ha en mer distad version av Woven Hand, och som är beredd att ge upp lite catchig melodi på vägen. Gillar du detta så köp hela fullängdaren Solemn, sacred, severe.
|