När Sahara Hotnights dök upp på den svenska pophimlen var de ett välkommet tillskott. Som stolta försvarare av den tjejbandstradition som tidigare gett oss band som Runaways och Go-Go’s tog man hela Sverige med storm. Även jag föll för charmen, men jag förstod aldrig varför sångerskan Maria Andersson tvunget skulle skrika ut texten i låt efter låt.
    Ingen blir därför gladare än jag när hon på denna skiva istället bestämt sig för att sjunga, och som hon sjunger sen! Efter diverse USA-turnéer och rykten om splittring så verkar det som om bandet bestämt sig för att strunta i alla rådande trender och bara spela in en rak popplatta. Och så här i efterhand får man nog säga att det var ett klokt beslut, för man har med What if Leaving is a Loving Thing åstadkommit sin klart starkaste platta hittills.
    Vi snackar uppkäftig powerpop i samma skola som Pretenders, Bangles och Blondie. Kanske tröttnade man på att leta ära och berömmelse och insåg att hemma ändå alltid är bäst. Helt klart är i alla fall att man fått en nytändning och jag tror aldrig jag hört bandet låta så här glatt och avslappnat förut.
    Det är ett imponerande knippe melodier man lyckats skrapa ihop och kvalitén är lika hög från första till sista spår. Även textmässigt har man höjt sig ett snäpp och jag lyssnar intresserat oavsett om det är brusten kärlek, skvaller eller lögner som avhandlas. Extra kul blir det i hitten Cheek to Cheek och inledande Visit to Vienna, den sistnämnda är garanterat något av det svängigaste ni kommer att höra på skiva i år.
    Välkomna tillbaka Sahara Hotnights, Sverige har saknat er.