Jag vill passa på att (så här i efterhand) tacka juryn i Partillerocken som för drygt två år sedan utsåg Kaross till bästa band, en utnämning som så småningom ledde till att bandet fick skivkontrakt och kunde släppa denna skiva. Rent musiktekniskt är de enkla stoner/blues/metal-sångerna inte speciellt märkvärdiga, eller ens originella, men de fyller sin funktion med råge. Det är svängigt, tajt och tungt. Sångaren Magnus Knutas vet att variation berikar och gör emellanåt utflykter från det rockigt monotona till Layne Staley-vrål som kittlar i ryggraden. Resten av bandet behöver inte heller skämmas för sig.
    Ett extra plus utdelas för humorn. Låttitlar som Shovel (som handlar om att sopa) och Meat Me är udda fåglar i den stelbenta rockvärlden, som alltför ofta tar sig självt på alldeles för stort allvar.