Det är svårt att sätta fingret på vad det är och hur det låter, samtidigt som det verkar så urbota lätt vid första lyssningen, och andra, och tredje. Men allt upphör liksom när man försöker. Man skulle kunna säga att Räfven spelar en sorts muterad kletzmer, men det är också att inte komma sanningen tillräckligt nära för att ens bli sanningslik, om än inte felaktig. Det man dock kan slå fast är att det finns en osvikligt verklig och nästan synbar röd tråd från Räfvens musik till 70-talets proggrörelse på något sätt. Som ett vilt Contact och Fria Pro, men som satta att försöka anamma alla proggens och punkens ideal på alla sätt. Fast ändå inte. Väldigt slaviskt, väldigt ryskt. Häftigt under alla omständigheter, det går rakt till hjärtat och hjärnan simultant och spontant. Inspelad live i Musikens Hus i Göteborg, 40 minuter intensitet (eller väl egentligen 35). Riktigt häftigt.