Om jag hade varit Johanna eller Klara Söderberg, ung, nykomling, stigit upp halv fem på morgonen och haft två flygplan som krånglade innan jag kom dit så hade jag varit hispig som bara den och liksom Johanna ifrågasatt om det var meningen att jag och min syster skulle spela på Roskilde. Men på scen utstrålar de bara ett stort lugn och en underbar mysighet. Folkpopen i kombination med Klaras hippiegröna långklänning, blommorna på Johannas gitarrband, cittran som hörs i några låtar och en publik som tagit sig ifrån den svettiga campingen till ett stort aningen svalare tält gör att det känns som att jag befinner mig på Woodstock. Särskilt när den nya folkröjiga Sailor song spelas. Klockan är två andra dagen, publiken är fortfarande konsertpeppad och lyssnar mer på musiken än vad de pratar. Varannan öl, varannan vatten.
    De spelar många låtar från debutalbumet Drunken trees. You’re not coming home tonight tillägnas alla hemmafruar och Kiss-covern I was made for loving you baby tillägnas systrarnas 5-åriga lillebror, Isak. När de frågar publiken vilket fantastiskt band som ska spela på Roskilde en timma senare skriker publiken Fleet Foxes och det är kul att först kunna höra First Aid Kits version som gjorde dem kända för att därefter på en annan scen lyssna till faderbandets version av låten.
    Det märks både på utseendet, minspelet, samspelet och kontakten mellan låtarna att de är systrar. Vid ett tillfälle låter de publiken välja vilken låt de ska spela genom att låta oss provsmaka. Det blir en ny lugn låt efter en jämn publikmatch, men innan de två extranummerna som ges, får publiken Cross oceans. "I want to cross oceans" sjunger Johanna och Klara i fin stämsång, Johannas kraftfulla vuxna skorrande röst uppblandad med Klaras mjukare. En mysig energifull warm-up-spelning inför kvällen.