Många gånger har man så stora förväntningar på huvudakterna att kvällen slutar i en viss besvikelse. Jag har genom åren därför lärt mig att det oftast är på de mindre scenerna man hittar guldkornen. Och australiensiska Howling Bells visar sig vara just ett guldkorn. Efter turnéer som förband åt Coldplay, Killers och Placebo står man nu på egna ben, och med sig i ryggen har man andra studioplattan Radio wars. Bandet levererar en ganska pampig och dramatisk form av indierock som passar bra på den här lite mindre scenen. I centrum står hela tiden den uttrycksfulla sångerskan Juanita Stein, och man är duktiga på att skapa stämningar och att känslomässigt lyckas binda publiken. Tyvärr så överskuggar framförandet i många fall låtarnas kvalitet, och det känns som att gruppen är bättre på att skapa atmosfär än att skriva helgjutna låtar. Men här finns arenaambitioner, så kan man bara vässa till refrängerna lite ytterligare så kanske tiden är mogen att äntra en av de större scenerna nästa gång. Energin och viljan finns där i alla fall. |