Att se Beach Boys live är mer en cool grej, snarare än en konsert man reser land och rike runt för att återuppleva. Mike Love och Al Johnston underhåller publiken ihop med yngre musiker (som också är fantastiska sångare!) med pärla efter pärla: Fun, fun, fun, Help me Rhonda, I get around och Little Honda – de är alla med.
    Mest nostalgiska miner får gubbarna för California girls, Mamas och Papas-låten California dreamin’ och Good vibrations. När min sista Beach Boys-favorit tonar ut, Sloop John B, känner jag mig mätt och nöjd. Rent visuellt är det för lite improvisation och rörelse (hallå, Mike Love är inte ens 70 fyllda). Under en sång kommer barn (eller barnbarn?) upp på scenen och sjunger med, vid ett unikt tillfälle rockar fyra i bandet loss bredvid varandra à la Judas Priest, and that’s it. Men en halvnaken kille i lägenheten bredvid scenen (Törebodafestivalen är mitt på Torget omringad av affärer och lägenheter) drar sitt strå till stacken genom att vandra fram och tillbaka i fönstret, filma med sin mobil och vara allmänt glad och onykter.