Efter en femårig tystnad är punkrockande Tekla tillbaka. ”Lite äldre, lite fetare men fortfarande lika otajta!” som programförklaringen lyder.
Packat till bristningsgränsen får en helt ny innebörd, det är helt enkelt knökfullt med folk och efter den inledande trion med Jag böjer aldrig mig, För mycket ingenting och Less är jag övertygad om att detta är bland det bästa jag bevistat i konsertväg. ”Ni fattar inte hur kul det är för oss att vara tillbaka” säger gitarristen/sångaren Markus och lyser med hela ansiktet. Inte konstigt då den ständiga allsången genom de 17 låtar som hinns med skvallrar om ganska många tycker det är minst lika kul som bandet att de verkligen står på scen igen.
Efter en uppdaterad version av Välkommen till Schengenland med aktuell information om aktuell flykting/invandrings- och migrationspolitik tappas lite av stinget men det är fortfarande fruktansvärt bra. Favoriter som Upp och ner, Moralist, Den sanna sången och Jag är med er hinns med under kvällen och med förhoppning om en snar återkomst även på skivmarknaden går jag mycket mycket lycklig till sängs långt in på småtimmarna.
|