Stockholmsklubben Loaded fyller 365 dagar, och det firar man med pompa och ståt i socialismens smutsgula tempel vid Medborgarplatsen. Det bjuds såklart på dunka-dunka långt bortom vargtimmen, men kvällens mer spektakulära spektakel står ändå de göteborgska syntpoparna Pacific! för.

Pacific! presenterade sig själva för något år sedan med Reveries – ett fjäderlätt och förföriskt vykort från den svenska rivierans solvarmaste bukt. Kvällens framträdande är dock något helt annat. Inspirerade av den grekiska myten om Narcissus och Eko – Narcissus som tyckte att han själv var så sjukt snygg, att han bara satt och speglade sig, och Eko som plågades så av sin obesvarade kärlek, att hon tynade bort och blev osynlig – framför man ett mörkt och suggestivt stycke, ackompanjerade av spegelblank dekor och koreograferad dans.

Pacific! säger sig vilja skapa ett möte mellan olika konstnärliga genrer – romantisk electropop och avantgardebalett. Och det har de lyckats med. Kontrasten mellan det bleka, liksom förfrusna, i hiskeligt fula städrockar iklädda bandet och de nattsvartklädda dansarnas yviga rörelser är slående. Att hitta de gamla grekerna i verket är visserligen svårt, men det kan väl också kvitta. Tematik är tröttsamt, och både musiken och dansen står tillräckligt stadigt på egna ben.

Sammantaget är framträdandet skönt svulstigt på ett sätt man sällan ser på återhållsamma, stockholmska klubbar. Det är inte rakt genom fantastiskt. Pacific! kan vara lite snuskkitschiga, och dansen är väl repetitiv och emellanåt taskigt synkad med tonerna. Men vad fasiken. Det är originellt, uppriktigt och minnesvärt. Jag är dessutom övertygad om att framträdandet kommer att förfinas för varje framträdande. Och med en ambitiös turné inplanerad, borde Narcissus vara en grym upplevelse lagom tills dess att höstmörkret attackerar på allvar.