I en och en halv timme levererade Damien Jurado, ensam med sin gitarr, ungefär 20 låtar. Det går inte förneka att hans röst är en gåva från himlen men att sitta tyst så länge och lyssna på lågmäld musik en lördagskväll övergår lätt till tristess. Inte nog med det så spelade han inga av de klassiska låtarna som Letters and drawing, Omaha eller Ohio.

Jag hade förberett mig på många låtar från senaste skivan som kom förra året Caught in the trees men därifrån spelade han bara två låtar, däribland den magnifika Sheets. Spelningen hade behövt några extra medlemmar på scenen. Kanske en kvinnlig sångare eller något annat som hade gett det hela lite mer nyans och spänning. Som vanligt finns det en trogen skara människor längst fram som skrattar åt de få saker som kommer ur Jurados mun mellan låtarna. Bland annat sade han att han bara tar ”requests from woman only” vilket ledde till ett stort skratt bland publiken.

Det förvånade mig innan giget att Damien Jurado spelade tidigt på grund av att han ville ha tyst när han spelade. Dock tog jag det med en nypa salt ända tills att bartendern kom och sa till oss att vara tysta för Jurado är känslig för ljud. Då kan man tycka att en bar är lite fel arena. Kanske Stenhammarsalen vore mer lyckad nästa gång.