Oj, var börjar man när en gammal barndomshjälte som hängt med säkert 25 år av livet varit föremålet för kvällen? Inte lätt då hans forna polare i Kiss säljer ut de riktigt stora arenorna och han inte ens förmår sälja slut en arena i Västerås med publikkapacitet på ett par trehundra.

När han äntrar scen i skinnpaj och mörka solglas ser han rätt sliten ut, men den manliga – ja trots en och annan kvinna är det glasklart grabbarnas afton – publiken som betalat hela 350 kronor kommer igång direkt till tonerna av Rocket ride och Parasite. Men häri ligger både problemet och tjusningen. Det är Kiss-låtar, gamla Kiss-låtar från när han var med i bandet första vändan (återföreningsvändan talar man inte gärna högt om) med 30 år på nacken. Endast tre låtar är nyare än så, två pliktskyldiga från årets platta och endast Rock soldiers från solotiden på 80-talet. Sweet-covern Fox on the run finns förvisso med även på hans senaste platta och vill man räkna med den blir det fyra.

Samtidigt som det inte känns särskilt värdigt att han kuskar runt och slantar in blott på gamla meriter så kan Kiss-fanet i mig inte låta bli att tjusas av Lovegun, Cold gin, Deuce, Shock me eller av pärlorna New York groove, Rip it out och Snowblind från det självbetitlade soloalbumet från 1978.