Kön ringlade lång utanför Debaser Medis. Folk småpratade och peppade. Man hörde inte bara olika svenska dialekter utan även franska, engelska, spanska, finska och tyska pratas här och var. Folk var minst sagt laddade och förväntansfulla för Breach återförening. Även jag. Det finns alltid en viss risk med sånt här. Nåt som varit bra kan bli dåligt och kanske lite pinsamt. Men för gårdagens återförening fanns inte ens de tankarna. Det var inget alternativ. Det kunde bara bli hur bra som helst. Och så blev det.
 
Från första låt till sista var allt perfekt. 18 låtar på ungefär 1,5 timma. Vacker ljussättning, tajt spelat och alla låtar du ville höra. Publiken var hänförd från en timma innan spelningen kom igång till en timma efter det var över. Aldrig har jag varit med om att folk varit så fokuserade på en spelning. Vanligtvis får man ju väja för folk som ska gå fram och tillbaka till baren och till toan och till rökrutan. Så var det inte här. Alla stod stilla. Full fokus framåt. Eller kanske bakåt, för det är ju alltid en viss nostalgi med en återförening.
 
Breach gjorde även en storslagen sorti. Efter 18 låtar slog de sönder trumset och gitarrer och kastade runt på scenen och även ut i publiken. Några lyckliga sprang sedan runt med en puka och en trasig gitarr. Inga extranummer. Inga konstigheter. Inget förband heller. All fokus på Breach. Nu så här efteråt känns det nästan lite tomt. Något man sett fram emot är över. Men det dröjer nog inte länge förrän det blir snack om en ny återförening. Det är redan klart at At The Gates ska spela på Sweden Rock Festival. Och så får man inte glömma all bra ny musik som görs.