Jag kollar på omslaget och tänker att Jeremy är från Storbritannien. Han är så där blek och luggig som brittiska musiker gärna är. Jag lyssnar på skivan och tänker att Jeremy är från Storbritannien. Inte med världens mest distinkta dialekt, men med musik som för tankarna till band som Pulp och Blur. Sedan läser jag att han är från Angel Town, Kalifornien. Jaha.
    Jag fastnar omgående för låten In this lonely town, dels för det sköna svänget, dels för raden ”yeah, play that beat” och dels för att titeln ger mig Suede-vibbar (förstår du inte varför så behöver du lyssna på Beautiful ones). ”Sväng” är för övrigt ett ord som kan appliceras på hela den här intressanta blandningen av rockgitarr och popsynt. Jag önskar att albumtiteln hade indikerat att det här är musik att dansa till, men riktigt så mycket svänger det inte. Det är gung och det är finurligt, och faktiskt riktigt bra trots att det inte är vansinnigt nyskapande. Dock inte tillräckligt för ett högre betyg. Trots raden ”giddi-yap, horsie, giddi-yap”.