Uddevallska/Umeåska Svarteskerm är ett konstigt gäng. En märklig fullängdare, Adjö till Alf (2005) och en spännande och klart köpvärd EP, Den nya sången (2007) har de i bagaget och det är med kluvna förväntningar jag ställer mig och väntar på att de ska börja spela. Känner igen några låtar som Sympatistrejka, Den nya sången, Satan & kapitalet och möjligen var det Levande död.

                Punk, progg och rå garagerock varvat med stora mängder kaos där sångaren envisas med att skrika genom en megafon stora delar av spelningen. Det knarrar och knastrar rejält och få tidigare spelningar jag bevistat har varit så okommersiella men samtidigt så livfulla. Publiken uppgår på sin höjd till 40-50 pers som mest men den vilt moshande kärnan verkar fullständigt dyrka det de hör. Själv är jag inte hundraprocent övertygad om deras storhet men då och då bränner det till ordentligt.