Det första ordet jag kommer att tänka på när jag lyssnar på den här skivan är ”trevligt”. Jo, verkligen trevlig musik är det här. Lättlyssnat, melodiöst och mysigt.

Det australienska bandet beskriver själva sin musik som ”indie folk gypsy roots music”. Jag vet inte om det säger dig något, för mig gör det inte riktigt det i alla fall. På sina håll låter Mark Boulle and the Haba Dudes som Jack Johnson, och ibland som något helt annat. Jag får bilden av ett gäng kompisar som har kul tillsammans på en strand i Australien där de sitter uppe sena sommarnätter och spelar tillsammans. Så låter det här.

Sångaren Mark Boulle skriver alla låtar, och en sak är säker: han är en otroligt skicklig låtskrivare. Det är bra låtar, allihopa faktiskt, men ändå är det inget som riktigt går ända in i hjärtat. Trevligt, var ordet. Trevligt, men går in genom ena örat och ut genom det andra.