Att lyssna på Notes to an absent lover är som att gå in i en värld enbart bestående av höstdagar och längtan efter att ha någon att dela dem med. Detta är kanadensiska Barzins tredje album och man skulle kunna sammanfatta den som en mer avskalad och dämpad, och blekare, version av Great Lake Swimmers eller Damien Jurado – fullspäckad av traditionell, med betoning på melankolisk, singer/songwriter-pop.

Och visst, det är i många fall vackert, men här blir det enformigt i längden. De nio spåren blir svåra att urskilja, istället tycks samma låt spelas gång på gång och får skivan att bli synonym till slätstruken och ganska trist.