Nu har jag lyssnat på detta album mååånga gånger. Och jag gillar det. Peter Tägtgren har hittat en vägvinnande stig in och ut genom brutalitet och melodi. Det är effektfullt. Det är svängigt a la headbanging-groove. Det är förbaskat bra.

När jag hör de oerhört välarbetade spåren så som The quest, Valley of the dead och Hang him high har jag svårt att förstå varför Peter Tägtgren överhuvudtaget har ett uppdämt behov av att göra pop-metal med Pain. Men var och en blir salig på sitt sätt. Och Pain drar förmodligen in mer pengar än betydligt mindre lättsmälta Hypocrisy.