Sophie Ellis-Bextor var innan hon erövrade dansgolven sångerska i indiebandet Theaudience. Det märktes rätt tydligt på andra soloalbumet som hon producerade tillsammans med Bernard Butler. Enligt legenden lär de ha satt upp en lapp i studion där det stod ”ingen disco”.
– Nja, det gjorde vi väl inte, men jag ville inte följa upp första skivan med en likadan. Indiepoppen ligger mig varmt om hjärtat. Mina musikaliska referenser går tillbaka till indiepop och dans. Jag gillar både gyttjiga festivaler och glittrande klubbar, säger Sophie med ett kort skratt.
    Var första skivan Read My Lips dansorienterad, uppföljaren Shoot From the Hip indiepoppig så är väl nya albumet Trip the Light Fantastic en slags syntes mellan tes och antites. Med tuggande gitarrmattor och pumpande beats i bakgrunden svischar syntarna i förgrunden – tillsammans med hitvänliga refränger och Sophies oklanderliga sång. Hon försöker helt enkelt ta Readingfestivalen till Ibiza eller tvärtom.
– Mitt problem är att jag är jättedålig på att kasta bort saker. Då menar jag allt från personliga ägodelar till mina musikaliska influenser. Jag växte upp som indiepoppare och föll sedan för danskulturen. Men jag kunde ändå inte ge upp popen.
    När vi pratar är Sophie upprymd och glad. Efter avslutad intervju ska hon ge sig iväg till USA på välförtjänt semester och träffa sin make som hon varit borta från under några hektiska intervjuveckor. Hon är på lysande fredagshumör och skrattar mycket. Sophie ser inte bara fram emot att träffa maken och ha ledigt. Hon längtar också tillbaka till USA som hon lärt sig älska, så brittisk hon är. På nya albumet märks det bland annat i kärleksförklaringen New York City Lights.
– Den handlar inte nödvändigtvis om New York utan om känslan man får av en riktigt stor stad och den puls som finns där. I och för sig är New York sinnebilden för en storstad så det fick bli namnet på låten.
Den påminner en del om Madonnas I Love New York.
– Usch, jag visste att folk skulle säga det. Vi hade precis spelat in New York City Lights när Madonnas skiva släpptes. Då började jag förbereda mig på den kommentaren. Men Madonnas låt är en sån självklar kärleksförklaring till bara New York, i min är New York mer symbolen för alla storstäder. Sen är det inte så konstigt att New York dyker upp lite här och var. Vi lever fortfarande i skuggan av 11 september och det är naturligt att det dyker upp i popmusiken också.
    För den tredje soloskivan skrev Sophie (tillsammans med andra låtskrivare) massor av låtar. När hon var färdig satt hon på 70-80 låtskisser som skulle förvandlas till ett enda album. Till sist valdes främst de låtar som tillkommit sist.
– Skriva låtar är som att styrketräna. När man tränat upp låtskrivarmuskeln blir det bättre. Man blir uthålligare och starkare och då blir det bättre.
    Bland alla låtskrivarpartners märks bland annat Hannah Robinson och Fred Schneider från B52’s.
– Den konstigaste jobbarkompisen var en amerikan som kom över till England och ville att jag skulle sjunga in en låt i min trädgård. Han hade någon hippieidé om att det skulle låta luftigt och fritt. Det kändes mest konstigt att stå och sjunga och hoppas att inte grannarna hörde nåt samtidigt som han klinkade på ett litet elpiano, säger Sophie och avfyrar ett nytt skratt.
    Målet med alla låtskrivarsamarbeten har varit att få till poppig, listvänlig musik som också funkar att dansa till. Gitarrdrivna singeln Catch You tycker Sophie är ett bra exempel på en riktigt lyckad variant av den ambitionen. När jag lyssnar igenom den innan intervjun kommer min fru in i rummet och frågar om jag börjat lyssna på Roxette. En kommentar som absolut inte var menad som en komplimang.
– VA? Roxette? Nej, alltså jag vet inte. Jag har aldrig lyssnat på dom. Men det är klart, det är poppigt, gitarrer blandat med syntar och jo, ja, fan, kanske låter det ändå lite Roxette. Hm, det var inte medvetet.
Glöm det, min favorit är Today the Sun’s On Us.
– Vad kul! Det är min systers favoritlåt också. Men tyckte din fru verkligen att det lät som Roxette?
Ja.
– Oj, ja då får jag väl repa in några Roxette-covers till turnén också, haha!