För Pontus Winnberg började förhållandet till musiken redan när han var liten. Hans pappa undervisade i musikteori vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Senare drev han houseklubbar i Göteborg och var med i bandet Solomon.
    Christian Karlsson har ingen klassisk musikbakgrund. Eller i alla fall inte i samma betydelse som Pontus som har musikteori och klassisk musik i föräldrabagaget. För Christian är det snarare en modern story: en ung kille köper skivor, gillar punk, åker skateboard och faller pladask för hiphop.
    De båda träffas när Christian spelar i hiphopgruppen Goldmine, men började inte samarbeta förrän några år senare. Efter en kort karriär som producent och remixare (bland annat Jay-Z:s A hard knock life) började förfrågningarna och uppdragen ramla in i sån hastighet att Christian kände att det var dags att skaffa en samarbetspartner. Han kontaktade Pontus och resten är, som det brukar heta, modern musikhistoria.

    Bara under hösten 2007 fanns producent- och låtskrivarduons låtar med på album gjorda av Britney Spears, Kylie Minogue och Jennifer Lopez. Lägg under samma period till låtar på debutskivorna från Kevin Michael och American Idol-vinnaren Jordin Sparks. Minst sagt imponerande. Men det slutar som bekant inte där. Bloodshy & Avant har också producerat två spår på 2005 års Madonna-album Confession on a dancefloor och medverkat på inte mindre än fyra Britney-album (om man räknar med samlingen Greatest hits: my prerogative).
    För Bloodshy & Avant var förra året kulmen på en karriär som tagit dem ut i världen, gjort dem ekonomiskt oberoende för all framtid och gett dem möjlighet att lära känna stjärnor som Britney Spears genom att gå på barrundor med henne. Det var med Christina Milians debutsingel AM to PM som världen fick upp öronen för den svenska producentduon.
    – Det var knäppt. Alla ringde och ville ha likadana låtar, vilket är helt skumt. Vi vill inte göra samma låt om och om igen. Och innan AM to PM blev en hit fick vi kämpa som djur för att övertyga skivbolaget om den låten. Dom sa att vi inte fick göra en låt som handlar om en klubbnatt, ”för såna låtar spelas bara på klubbarna och sänds inte i radio, vilket ger färre intäkter”. Vi förstod ingenting, säger Christian och suckar.
    Den riktigt, riktigt stora hypen kom sedan med en låt som de också fick kämpa hårt för. En låt som skulle visa världen att Bloodshy & Avant vågade ta ut svängarna långt längre än det småknäppa soundet med knorriga synthljud som låg under det kickande beatet i AM to PM.
    – Efter att vi skrivit låtar tillsammans med Britney i studion sa vi att vi hade en låt till i byrålådan som var rätt störd. Dom ville höra, så vi satte på den och det var ingen som sa någonting. Sen försvann hela gänget ut i ett annat rum. Efter en stund kom dom in och sa att dom ville ha den, berättar Christian.
    – Men det var osäkert länge om den skulle komma med på In the zone. Dom tyckte den var för konstig. Att det absolut inte var något singelsläpp gjorde dom väldigt tydligt för oss, men den tog sig in på albumet och när det släpptes började folk köpa just den låten som galningar på iTunes, fortsätter Pontus.
    – Haha, kommer du ihåg att Britneys A&R ringde och sa ”I think we have a dark horse here”, avbryter Christian och båda börjar skratta och ser nöjda ut.
    Låten var Toxic. De galna stråkarna, de hårda trummorna, det höga BPM-talet var saker som fått skivbolaget att tveka, men musiklyssnarna älskade den. När singeln sedan släpptes landade den på många förstaplatser på listor runt om i världen. Bara på förlagssidan, alltså om man inte räknar med sålda exemplar av skivan, har den genererat 60 miljoner kronor.
    – Vi har aldrig siktat på att jobba med stora artister och få massvis med hits. Faktiskt! Det har bara hänt. Folk har kommit och sagt att vi vill ha det här och det här. Vi har testat att leverera vår grej och det har funkat så vi fortsatte snickra hittar som vi gillade och som artisterna också tyckte om. Andra i branschen känns jämfört med det väldigt målmedvetna och taggade på hits, säger Christian.
    – Det finns många producenter som är totalt besatta av listor och placeringar. Dom ägnar nästan mer tid åt att läsa listor än att göra ny musik, det har aldrig varit vår grej, lägger Pontus till.
Men det måste väl ändå vara härligt att få med låtar på stora album?

    – Jo det är klart. Men ibland har det varit minst lika skönt att inte få med en låt på en skiva. Även om artisterna är grymma och trevliga, har det hänt att dom inte förstår vad vi gör och bara vill ha snabba hits. Då är det bättre att inte göra något med dom, än att kompromissa för mycket, det blir bara dåligt, svarar Christian.
    – Vi satte aldrig målet ”om tre år ska vi jobba med Britney”. Vi har gjort saker vi trott på och som har varit roliga för oss. Men nu är det verkligen på tiden att vi gör vår egen grej, menar Pontus.
    Och nu är det faktiskt slut med hitmakandet åt andra. I alla fall tillfälligt. Bloodshy & Avant har på senare tid tackat nej till att göra musik åt både Beyoncé och Madonna. Istället satsar de på sitt band som de startat efter att ha pratat om det i sex–sju år.
    Bandet består av dem själva och en amerikansk sångare och när jag träffar dem i studion i Bergshamra utanför Stockholm håller de på med sångpåläggen.
    Medan vi sitter i soffan och gör intervjun, väntar sångaren på att få fortsätta jobba i studion intill. Men Bloodshy & Avant tar sig tid, skrattar och pratar, bjuder på smågodis och kaffe. De utstrålar ett lugn och en ro som förmodligen kommer från faktumet att de vågat säga nej till världsstjärnorna för att satsa på något som de tror på till mer än hundra procent.
    Och när de efter intervjun spelar upp tre halvfärdiga låtar för mig i studion är det lätt att inse varför de ser så nöjda ut.
    Musiken som strömmar ur högtalarna låter, även i denna inte helt klara form, som vansinnigt catchy och stark popmusik. Mer rockinfluenser än vad de visat på tidigare produktioner, mer melodier – men inte utan udda elektroniska inslag och hårda beats. Som en perfekt fusion mellan Bloodshy & Avant-hits och äldre tiders popmusik, där melodier och gitarrer dominerade ljudbilden.
    Christian Karlsson sitter hukad över mixerbordet och studsar med hela kroppen, Pontus Winnberg står och rycker med huvudet i takt till musiken. De älskar vad de gjort och kan inte vänta till att släppa albumet. För en hel skiva blir det. Och det tycker de är viktigt.
    – Det enda jag är riktigt rädd för att det blir för mycket fokus på någon låt. Det vill inte jag. Jag hoppas att det blir emottaget som en helhet. En och en är låtarna bra, men hela skivan täcker av alla hörn som vi arbetar med. Jag har faktiskt känt mig som en femåring på julafton flera gånger när vi gjort den här skivan, för det känns som att det ligger små julklappar överallt. Det är mäktigt, men jag kanske inte ska slå mig för bröstet för mycket, säger Pontus.
Det är helt okej, så gör det.

    – Okej då, det är faktiskt ett sjukt bra album, haha!
    I dagsläget har de hunnit spela in ett tiotal låtar och det finns planer på att skivan ska komma till hösten. Men fortfarande är det oklart på vilket skivbolag. Ett bandnamn har de, men de vill inte avslöja det för mig.
    – Ledsen, men vi vill inte säga det nu. Vi vill inte att någon ska skriva kontrakt av fel anledning, förklarar Pontus.
Vad är fel anledning?

    – Att det är Bloodshy & Avant som står bakom och att skivbolaget skulle förvänta sig hits som vi redan gjort, svarar Pontus.
    – Det folk har hört av oss tidigare är inte representativt för allt vi kan och hur vi kan låta. Vår talang är större än dom spår som skivbolagens A&R-folk fastnat för. På albumet kommer det vara en mix av oss tre och den musik vi gillar. Elektroniskt, rockigt, poppigt och skruvat. Både Pontus och jag har varit med i band förut, så det är egentligen inget nytt för oss. Men vi har verkligen längtat efter att få göra det här och jag är så glad att vi vågat säga nej till andra uppdrag för att genomföra det nu, lägger Christian till.
    Madonna hade verkligen behövt dem på nya skivan, men även om världen får klara sig utan någon stor Bloodshy & Avant-hit under några månader kan vi med lugn och ro se fram emot hösten. Vågar bara ett skivbolag satsa på ett ”okänt” band kommer två svenskar och en amerikan att rita om popkartan – med något så atypiskt för år 2008 som ett helgjutet album.