När tankarna på att göra musik började komma igen sökte sig först Jennie till New York för att börja skriva igen, för att få en annan miljö och andra intryck. Där började många låtar ta form, och allt mer kom när hon fortsatte skriva väl hemma tillbaka i Sverige.

    Nu är hon tillbaka i den musikaliska tillvaron igen, och hon arbetar både med den egna musiken och ibland med andra artister vid sidan av sin egen karriär.

    – Jag jobbar med andra artister när jag hinner och behöver pengar. Jag tycker självklart att det är kul, men fokus är på mitt eget.

    Nya skivan While the sun’s still up and the sky is bright låter lite annorlunda än Lights. Ibland känns den ha ett släktskap med andra svenska artister, som till exempel Frida Hyvönen eller Anna Ternheim. Jennie slår dock ifrån sig liknelsen lite grann, och menar att de båda, och kanske hon själv, har ganska tydliga sound och sätt att skriva låtar och på så sätt aldrig skulle kunna göra varandras grej. Hon säger själv att hennes intention på den nya plattan varit att låta låtarna vara så raka och omedelbara som möjligt från skiss till slutprodukt. Fast trots enkelheten låter ibland dock arrangemangen mer intrikata och idérika än tidigare.

    – Det finns partier på plattan som faktiskt kommer direkt från demoinspelningen. Sedan är det ju så att ju enklare och omedelbar en låt är, desto mer utrymme finns det för andra saker att arrangeras, att ta plats runt omkring.

    Under hösten kommer Jennie att turnera som förband till Ane Brun.

    – Min musik kanske egentligen funkar bättre på en klubb. Men det är kul att jag får åka med Ane trots det, och hennes publik är förvånansvärt öppen för det.