Det här handlar inte om dig. Det handlar om De Andra. Idioterna.
    Jag fastnade framför SVT:s debattprogram, och jag vet att jag inte borde se det, man blir ju bara förbannad, men jag kunde bara inte låta bli. Jag vet inte riktigt var man ville komma med debatten, men den handlade om nåt i stil med ”Kulturens beskaffenhet”. Man bråkade i sedvanlig paneldebattanda om allt möjligt samtidigt. Vem ska få pengar och varför ska vi ha en kulturelit och vad är kultur och buskis hit och Strindberg dit och TV-licensen och glöm inte genusperspektivet. Göteborgarna var där och kvinnorna med stickade koftor och marknadsliberalerna, allt under ledning av hetsige Janne Josefsson.
    Ni fattar. Var och en har typ tio sekunder på sig innan någon börja gläfsa på arbetargöteborgska eller liberalismiska igen. Pust. Snark.
    Någon undrar varför Dramaten ska leva på statsbidrag, och det hela styrs in på ämnet Kulturelit. Eliten ska avskaffas om de inte klarar sig utan statsbidrag! Behöver vi ens en elit? Nej, pengarna borde gå dit de gör nytta, till vägar och sånt.
    Någon förståsigpåare får ett par sekunder för att förklara kulturlivet ur ett företagsekonomiskt perspektiv, men utan framgång. Hade han fått ett par minuter så hade han nog kommit fram till att vi behöver konstnärliga avantgardekretsar som grogrund för konstigheter som några led senare produceras av Ikea. Eller att den där knepiga poesin som ingen förstår inspirerar författarna som i sin tur kittlar reklamarna bakom Ica-reklamerna. För ingen ifrågasätter väl Ica och Ikea, de är ju viktiga ju, de är ju de som bygger landet, ja tillsammans med vägar och sånt, då. Men så fort ordet avantgarde nämns är gläfset igång igen och ingen får reda på var Ikea får sina idéer ifrån.
    Varför behövs kultur då? Ordet ges till Bob Hansson, som representerar poeterna. Han säger att i bästa fall kan hans jobb rädda liv.
    Borde du inte blivit brandman istället då? replikerar Josefsson. Och som de skrattar, idioterna. Tittar på varandra i ett rungande ”ja se poeter, de är då allt bra lustiga”-flabb. Rädda liv? Med vilka muskler? Ho ho!
    Jag stängde av och åkte till Liseberg och såg Håkan Hellström, öppnade upp känslorna en aning och fick en klump i halsen. Då dök svaret upp, så som Bob Hansson borde formulerat sig istället: Kultur är skapande av mening.
    Allt som skapar mening behövs. Dramaten och manusförfattaren och replokalen och supporterklubben, oavsett bidragsberoende eller elitism. Och jag vet, jag skriver för likar här, ni håller ju med mig, det här handlar ju bara om De Andra. Idioterna. Men nu har ni i alla fall svaret, utifall ni någonsin hamnar bland idioter någon gång. Säg bara:
    Skapande av mening. Är inte det gott nog?